Kund: Jag ringde nyss och blev kopplad till Lidls kundtjänst, men de hade stängt*, jag tänker inte betala för det här samtalet!
Jag: Vad menar du nu? Ska vi på det här företaget ge dig gratis samtal för att ett annat företag inte svarar när du ringer?
Kund: Nej.. jag vet inte. Men de sa DESSUTOM fel på telefonsvararen på Lidl. De sa att de stänger 18, men klockan är ju bara 17! (jättearg)
Jag: Det var ju inte bra, du kan få numret till Lidl’s huvudkontor om du vill ringa och meddela att de säger fel på deras talsvar?
Kund: Nej, jag ville bara klaga.
Jag: Ja, men att ringa till Eniro och klaga på Lidl kommer ju inte leda till nånting vettigt? Du kan ju inte gå till Åhléns med en trasig tröja från H&M och klaga samt begära pengarna tillbaka?
Kund: Nej.. det är ju sant. Jag vet faktiskt inte vad jag tänkte på. Jag antar att jag bara ville skälla på någon.

*Efter att vi hade lagt på så ringde jag Lidl, och enligt talsvaret så stänger kundtjänsten kl 16.

Jag: Jag kan sms:a numret och koppla fram dig, det ingår.
Kund: Om du kan koppla så räcker det för jag går omkring i mobilen.

Kund: Bjørn Gustavsson!
Jag: I vilket land?
Kund: NORGE!
Jag: Okej, vi har ju upplysning i hela världen vet du.
Kund: Det skiter jag i!
Jag: Ursäkta?
Kund: Nej, det var inget.
Jag: Bjørn Gustavsson har jag två som heter i Norge..
Kund: Men jag ska bara ha EN! (gapar och skriker)
Jag: Ja, men nu det finns ju två, så du kanske ska notera båda! Det första är 0047-xxxxxxxx
(upprepar numret två gånger till eftersom kunden hela tiden skriver fel) och det andra är 0047..
Kund: MEN DET ÄR JU SAMMA NUMMER!
Jag: Men 47 är ju Norges landskod! 0047-xx…
Kund: (muttrar något om idiot, pucko, jävla satan something something)
Jag: Det räcker, vill du ha numret eller inte? Annars lägger jag på nu.
Kund: *klick*’

Namnet är fingerat.

Vissa kunder vet bara inte hur man gör när man ringer till en nummerupplysning, här nedan följer två bra exempel på detta.

Kund: Albano!
Jag: I vilken ort?
Kund: Vadå, va finns det för orter rå?
Jag:  Vilka orter som finns? Norrköping, Göteborg, Umeå osv.
Kund: Aha.. Stockholm
Jag: Är det Albano Djursjukhus eller Albano Båtklubb du vill komma till?
Kund: Djursjukhuset.
Jag: Ska jag både sms:a och koppla så ingår det.
Kund: Ja, kan jag få numret? Och bli kopplad.
Jag: ja, du kan få det som sms, eller menar du att du vill ha det uppläst?
Kund: Uppläst.
Jag: Okej, 08-XXXXXX, och sen kopplar jag där då, varsågod!

Det här samtalet skulle kunna ta 12 sekunder, om kunden hade sagt Albano Djursjukhus på en gång istället och dessutom tagit numret i ett sms istället för att envisas med att skriva numret när hon ändå ringde från en mobiltelefon.

Eller den här kunden…

Kund: Grand Hotel! Bokningen!
Jag: I vilken stad?
Kund: Det finns bara ett bokningsnummer till Grand Hotel!
Jag: Nej, alla Grand Hotel i hela Sverige har olika nummer till sina hotell.
Kund: Nej, det finns bara ETT RIKTIGT Grand Hotel!
Jag: Jaha, och vart ligger det för dig då?
Kund: I Stockholm!
Jag: Då har jag Grand Hotel Saltsjöbaden eller Grand Hotell Stockholm.
Kund: Grand Hotel Stockholm (suck, stön, pust, stånk).

Hade kunden sagt ‘Grand Hotel Stockholm’ så hade det här samtalet tagit kanske 9 sekunder. Istället så blir han upprörd när jag frågar i vilken stad han menar (det finns 34 träffar när man söker på Grand Hotell i hela Sverige, undrar om de 33 som är på låtsas vet om det?) och tror att jag vill bråka med honom när jag ställer frågor till honom. Detta är oerhört vanligt, kunderna tror att vi vill jävlas med dom när vi ställer följdfrågor. Men frågar man efter något sånt här, eller frågar efter Anna Andersson i Stockholm, ja, då blir det följdfrågor, tro mig.

Kund: Vårdcentral i Lund.
Jag: Okej, det finns ju ett par stycken, vad heter vårdcentralen?
Kund: Admiralgatan!
Jag: Där har jag tyvärr ingen vårdcentral.
Kund: Malmö, malmö!
Jag: Malmö? Vill du ha en vårdcentral i Malmö istället?
Kund: Ja, Malmö! Lund!
Jag: Men Malmö och Lund är ju två olika städer, vart vill du ha en vårdcentral?
Kund: Lund! Malmö!
Jag: Men nu får du byta taktik!
Kund: Malmö!
Jag: Jaha, okej. Det finns en vårdcentral i MALMÖ som heter Lunden, ska jag koppla till den?
Kund: Ja, Malmö, Lund!

Många (många) skulle behöva en liten kurs i hur man ringer till Nummerfabriken.

Kund: Jag söker numret här till något, ja,  det är så konstigt, jag måste nog
bokstavera!
Jag: Ja, men gör det.
Kund: Okej. Då är det Ivar Cesar Adam David Adam Ludvig Kalle Östen Petter.
Jag: Ica Dalköp alltså?
Kund: Jaha.. jaha? Jamen JAHA!

Ja, idag har jag jobbat mitt första riktiga pass på nya jobbet. Det har ju varit två veckors utbildning, som jag har gått på (med viss modifikation) trots att jag jobbat på företaget tidigare.
Jag jobbar fortfarande på nummerupplysningen, men nu jobbar jag alltså återigen för den största och bästa nummerupplysningen i Sverige, men sist jag jobbade där så var det på Norrköpingsenheten.

Som sagt, idag jobbade jag mitt första riktiga pass, och vad är egentligen oddsen för att följande händer?

Jag: Välkommen till nummerfabriken, Emma!
Kund: Är det Emma Andersson?
Jag: Jajemen!
Kund: Hej, det är pappa.

Hahaha, så jävla roligt! Puss pappa, älskar dig!

Nu har jag haft ”helg” i exakt fem och en halv timme och jag är såå trött. Men man kan bara inte gå och lägga sig klockan 17.37 så att det är bara härda ut. Men fy faan vad jag har längtat efter att fa vara ledig! På mitt jobb är det stenhårt med när man börjar, har raster, lunch, slutar osv, och i tre dagar nu så har jag missat ta mina raster, gått på lunch för sent eller för tidigt och så känner jag i hela kroppen att jag har inget tålamod med kunderna.

Tålamod och tolerans är två egenskaper jag normalt sett besitter på jobbet, men i tre dagar nu så har jag exploderat inombords för minsta lilla grej. Det ringer så otroligt mycket konstiga, långsamma människor ibland som krånglar till det så dant för sig själva. ”0704- vad är det för riktnummer?” Men åååh.

Och det ringer så otroligt mycket snorungar som tror att de är så jävla roliga när de frågar efter adressen till Mekonomen i Falun, undrar om man är bajsnödig och hur det känns att få mens att man bara orkar inte med. Det här är mitt jobb liksom, och vad säger dina föräldrar om att du ringer till NUMMERUPPLYSNINGEN à 30 kr samtalet för att fråga om kiss och bajs?

Och så ringer det så otroligt mycket bittra, uppkäftiga personer som tror att det är någon jävla tankeverksamhet vi håller på med på nummerupplysningen. Att vi ska VETA vilket av Ericssons 142 olika kontor just DOM vill ringa till. Att vi ska bara veta att det är företagskundtjänsten på Tele2 de ska prata med.

Kund: Tele2! Koppla!
Jag: Är det privat eller företag?
Kund: KOPPLA SA JAG!

Jag tycker om mitt jobb, jag tycker (90% av tiden iaf) att det är jätteroligt att prata med kunderna som ringer in på nummerupplysningen. Men fy FAAN va skönt det ska bli att vara ledig imorgon.